Kaffe & tre rökta cigaretter.
Höstsolen värmer men blåsten gör träden vilda & osäkra.
Det var aldrig meningen att komma så nära...

Längtan efter det varma jagar mig ständigt.
Jag dras till det vilda, men det osäkra kommer
alltid ikapp.
Blåsten får en kraftigare fart & utan att jag
hinner skrika NEJ! Drar den undan mina ben.
Jag faller till marken.

Marken. Där alla löven redan ligger... som om de
väntade på mig. Som om det krävdes en tillräckligt
bestämd blåst för att få mig att se dem.
Alla löven. Den fjärde cigaretten blir en fimp.